Min Dagbok

T a  d e t  l u g n t  o c h  v i l a !
Ja det är vad man måste när kroppen säger ifrån.. men det är så jäkla svårt.
Jag fick idag svar på lite av mina frågor som ställt till det för min sinnesfrid om
jag kan kalla det så.. (?)

Pysslade lite med bloggen igår... ändrade färgton på hela sidan, men den
skillnaden kanske är så marginal så den inte märks. Det kan inte jag svara
på... jag vet att jag ser skillnad här hos mej ialla fall.  ;o))

Jag började fixa lite här hemma i lägenheten igår.. jag har ju bestämt att mysa
till det lite extra här nu när jag flyttat hem igen. Så igår målade jag om ett stort
antikt träskåp.. det blev vitt! Jag älskar vitt!! Sedan hängde jag ett litet hjärta
på dörren, som jag gjort för några år sedan av ståltråd och odlade pärlor.
Pärlorna kom från ett av mina pärlhalsband som jag hade gjort sönder.
- Man tager vad man haver - som min farmor alltid brukade säga.  :o))

Gud vad jag kan sakna min farmor.. jag kan bli så jäkla arg på henne också
som gick och dog innan vi hade snackat klart. Varför sa hon aldrig då för drygt
två år sedan typ att..
- Du Eva imorgon dör jag så är det något vi behöver prata om får vi ta det nu!
Hon är och framför allt har varit en otroligt viktig person i mitt liv.. hon finns alltid
i mina tankar. Ibland kan jag komma på mej själv att tänka - åååh det måste jag
ringa och berätta för farmor!  :o))

Nu ska jag ta en fika.. Ha en bra dag!  :o))

/ Eva

Du är alltså lite bättre? Förstår din frustration över din farmors bortgång. Har liknande erfarenhet och då gällde det min mamma. Men livet går vidare och jag hoppas att du får en bra dag i alla fall. Kram Helena.

Jag ser att du ändrat från rosa till beige (i alla fall ser det ut så på min skärm). Jättefint! :) Usch vad jobbigt med ouppklarat prat med farmor. Jag kan sakna min morfar jättemycket, i början då han hade avlidit brukade jag ofta drömma att han fanns med oss - och det gör jag fortfarande ibland. Jag kan ändå inte riktigt tro att man bara lämnar allt när man dör, kanske lever en ande vidare och att man får träffa sina bortgångna anhöriga den dagen man själv dör? (Hm, det där blev väldigt djupt...) Kram på dig! Hoppas du snart får lite mer positiv energi.

Jag ser tyvärr ingen skillnad alls.. men det kan säkert bero på klåfingriga små barn.. ;) Varma stärkande kramar till dig

Svar till Helena: Jo jag mår lite bättre.. det går åt rätt håll hoppas jag. :o) Kram Eva

Svar till Kjellinskan och Mija: Det är inte alls så stor skillnad på färgnyansen som jag ändrade igår.. förstår om det inte syns. :o)) Jag tyckte den va lite för gul när jag kom hem till datorn i lägenheten. *skrattar* Och gult är ju fult. ;o)) Nä jag skojar.. men jag ville ha bloggen i en neutral ton, så jag hoppas att den är det nu. Rosa hade vi bloggen tidigare.. men det var nog några veckor sedan som jag ändrade det. :o) Kram till er båda! :o)) /Eva