På rymmen..
och sedan gick vi en runda. Det bor väldigt mycket hundar här så vi möter
ju alltid hundägare med hundar varje gång vi är ute... nu när vi kom ut så
möttes vi av en kvinna som har två hanhundar och den ena hade rymt.
Som tur var kom han till rätta igen, först sprang han förbi mej och Rudolph
på en av gatorna här och jag sa till Rudolph "sök" och han med nosen i
gatan och vi sprang efter som två tokstollar. *skrattar* Jag som inte ens
har tränat in sök med Rudolph. Fattar han ändå tro? För det verkade ju
ialla fall så. :o))
Det måste vara skitläskigt om/när ens hund rymmer iväg så här, speciellt
om man bor mitt istan med en massa bilar överallt. Jag skulle ju bli livrädd
om Rudolph stack iväg!
Jag kan berätta att Rudolph's pappa sprang iväg för snart ett år sedan och
han kom tyvärr aldrig tillbaka. :o(
Har din hund rymt någon gång? Berätta gärna om du vill.
/ Eva
usch, vad hemskt detdär :/
Min farmors hund rymde från gården för flera år sen, och det kom en bil som körde över Chesters högra framben. Han överlevde det, men måsta avlivas tre dagar senare iom att benet inte gick att göra nått åt. :/
Svar till Anna:
Usch vad sorgligt!
/Eva
Alla dina bilder på Rudolph är så söta så man vill kraama honom!
Min hund har rymt många gånger, men oftast bara kortare sträckor, hem till andra hundar t.ex. Någon gång har han rymt längre också men vi har haft tur som alltid hittat honom! Eller så hittar någon som vet vem han är, honom. En bra sak med att bo på ett litet ställe.. :) Tråkigt att höra om Rudolphs pappa. =/
Tyra rymde en gång när hon var 6 månader gammal. Vi var ute och busade i gräset och plötsligt försvann hon. Tänk dig att leta efter en liten hund på knappa kilot. Men hon hade gått till ytterporten och stog där och skakade : )
Shit vad rädd jag var då!
Min mamma har en labrador som vi inte riktigt att uppfostrat som en hund utan mer som en söt liten valp hela tiden,, så när han ser att grinden till huset är öppen eller om någon ska in genom den så pressar han undan en (han väger runt 60 så man kan inte göra mycket) sen sticker han iväg och man får aldrig tag på han.. men åker men sen med bilen så kommer han för han älskar att åka bil.. Men det är lite otäckt när han rymmer.. Jag skulle bli jätte ledsen om min egna hund Dobby sprang iväg..
Min hund rymde konstant när han var yngre. Jag visste inte på den tiden att det hade med att han inte var kastrerad att göra, haha. Det resulterade i många dyra abortsprutor *skratt* ;) Men värst var när han var borta i flera dagar, trodde att någon hade kört på honom eller nått =(
Men det visade sig att en familj hade hittat honom och gett fel beskrivning av rasen, de trodde att han var en cocker spaniel =) Så jag vart helt överlycklig när polisen ringde och sa att han var i goda händer och att han mådde bra!
Tråkigt med Rudolph's pappa dock =(
Min farmors hund sprang bort i skogen en gång... hon var nog borta en 20-30 min eller sådär... men sedan kom hon tillbaka. Först såg hon väldigt ängslig ut men när vi hälsade på henne och började gosa så blev hon riktigt glad igen :) Det var första och enda gången som hon stack iväg på egen hand :)
Nej, vad sorgligt :/
ja vi har också massa hundar här så theo får vänja sig
vid att möta andra vilket är bra :)
han har aldrig rymt men däremot gjorde vår förra. eller han smet ut genom dörren och sen tyckte han att det var en rolig lek. jag fick jaga honom i hela området och var livrädd! han tyckte att allt var jättekul...
Min hund som är en Engelsk Bulldogg, och fruktansvärt snabb för sin ras, när han var runt 2-3 år tog han alla chanser han fick och smet när någon kom in genom ytterdörren . Han kutade ut och jag och min mosters man jagade honom över 1 timme, vi var då i ett samhälle och hälsade på min mormo, det var vägar och så överallt.. Hemskt! Och snö och svinkallt var det ute! Haha men vi fick tag på honom till slut :-)
Vår Torsten rymmer jämnt. Så fort han får chansen faktiskt. Kan bero på att han aldrig parat sig och är ständigt på jakt efter något han inte vet så mycket om men ändå längtar efter.
(Torsten är en go dvärgschnauzer i sina bästa år.)
Min systers hund (gordon setter) rymmer så fort han får tillfälle, men han springer bara av sig och sedan kommer han tillbaka efter några minuter :P
och va kul att du gillar bilden :) Känns skönt att höra sånt från dig som jobbar med foto dagligen :)
jag har en stor st bernards hund och han är vanligtvis rätt så busig när man är ute och kastar bollar och så, men han lyder och är duktig. Sen kastrerade jag honom och då blev han som en helt annan hund - trodde jag. han smet ut när jag hade dörren öppen och jag var ute och sökte honom i flera timmar 2 kanske till och med 3 timmar. Jag fick panik och trodde han var borta för all framtid och traskade hemmåt för att ringa polisen. Jag satt på trappan och grät en skvätt och kallade på honom, men ingen hund syntes. Efter ett tag hörde jag något bakom trappen och slängde bak blicken, och vad fick jag se jo min stora bjässe till hund ligger där och kvider och har förskräkligt ont. det gulligaste var att min innekatt SOM ALDRIG TIDIGARE VARIT UTE låg vid hans huvud och tröstade honom. Du ska förstå vad lycklig jag blev av att se dom båda två ligga där bakom trappen, jag som sprungit halva stan runt och så har han legat där hela tiden.
Min lille Rufus lyckas komma utanför staketet hemma på landet ibland och så blir han jätteledsen och gnäller när han inte hittar samma väg tillbaka in igen. Då vet man inte om man ska bli arg eller glad på honom ;-)
Ja, Yambo har minsann sprungit iväg några gånger. Då har han sprungit efter vilt, men han har alltid kommit tillbaka, som tur är. Men en gång, när han var valp, så blev jag riktigt orolig. Han kutade iväg. Jag gick länge och letade efter honom. Jag ropade hans namn flera gånger. Tills sist fick jag be hans husse om hjälp. Tills sist hittade husse honom på någons tomt, där han var fast i en löplina. Yambo hade sprungit efter deras hund. Yambo hade till och med sprungit över en trafikerad väg. Tur att han inte blev påkörd! Jag låter inte Yambo vara lös alltid, eftersom jag inte litar på honom till 100%, men om jag vet säkert att ingen är i närheten då släpper jag honom. Jag släpper honom också, när han vill leka. Att jaga efter en pinne är kul.
När det gäller rymningar har jag många historier...ska berätta i min blogg vid tillfälle...
lång historia men ja, här kommer den.
min hund bodde på samma "gård" som hennes bästa kompis förut, det var kanske 200meter emellan. på somrarna hade vi balkondörren öppen så hon låg alltid och solade i trädgården, och eftersom att hon aldrig var olydig så trodde vi inte att hon skulle rymma. det hände att hon kanske gick över till grannen eller så, men ropade man så kom hon direkt.
senare fick vi veta att hon brukade gå på promenad själv (till bästisen såklart). hon brukade gå hela vägen till vår granne, trycka sig in genom staketet, leka med sin bästis och sedan när hon tröttnade hoppade hon ut igen och gick hem. vår granne trodde hela tiden att vi hade släppt henne i förväg och var påväg på promenad så hon lät dem leka. men sen när hon såg att min hund var påväg hem så insåg hon att hon helt enkelt gått på egna promenader.
det är iochförsig kanske inte att rymma, men det här är nära nog ;)
njae det har han inte. eller en gång när vi var ute med husvagnen och var ute på ett fält och lekte. då sprang han hem till husvagnen och la sig under den för att svalka sig eftersom att det är svalare där under. :P
Mina föräldrars Jack Russel Terrier rynde en gång, det slutade faktiskt med att någon hittade honom och ringde polisen. Han blev hämtad och fick åka till ett pensionat där vi senare fick åka och lösa ut honom för 150 kr... Haha, det är en ganska rolig historia nu när man tänker tillbaka på det eftersom att det första han gjorde när han kom in i bilen för att åka hem igen var att lägga sig på rygg och propsa på att bli kliad på magen :-P
Min hund rymde väldigt mycket när hon var mindre, men hon har inte rymmt på flera år. Eller i sommras kom hennes "pojkvänns" matte med henne och sa att hon hittat henne nere vid sjön där hon "badade" (gick ut i vattnet tills det gick till magen och böjde på benen) Hon hade alltså tänkt ut hur skönt det skulle vara att bada (det avr varmt och hon var långhårig) och gått ner själv till sjön. vi går förbi den nästan alla promenader så hon kan ju vägen jättebra, men vi blev ändå jätteförvånade eftersom alla trodde att hon satt fast i ett av snörena vi har på tomten (vi har tyvärr inget staket så det är ett måste)
Som tur är rymmer aldrig mitt vildjur å det tackar jag gud för.. Hade varit omöjligt att få tag i henne :D
Jag vågar aldrig släppa Loxy utan inhägnad för han tappar fullständigt kontrollen och bara sticker. Vid ett tillfälle släppte jag honom i några bekantas trädgård långt inne i skogen tillsammans med sina två hundkompisar. Dom drog alla tre, men Loxy var den enda som inte kom tillbaka. Jag tog vägen genom skogen, min sambo tog bilen. Vi hittade honom uppe på bilvägen, springades fram & tillbaka. Jag höll på att få en hjärtinfarkt, och efter det vågar jag inte släppa honom mer. Speciellt inte efter hur det gick med Yoda, som dom aldrig hittade. Vet inte om det är honom du nämner här, men det var otroligt sorgligt. =(
Svar till Indra:
Usch va hemskt det låter... förstår att du inte släpper Loxy!
Jo det är Yoda jag nämner, han är ju Rudolph's pappa.
/Eva
Svar:
Tack för alla historier som ni delat med er! :o)
/Eva
Vår hund stack ifrån min bror en gång. När jag och brossan kom hem efter att ha letat ett bra tag utan lyckat resultat, satt som tur var vovven på vår tomt och väntade på oss :P
Jag tänkte nästan att det kunde vara det, när jag läste ditt inlägg, även om jag inte visste att han var Rudolph's pappa. Men det där är en av de sorgligaste händelser jag vet. Jag mådde verkligen dåligt den tiden dom sökte efter honom. Kunde knappt sova, utan låg bara och tänkte på hur han kunde ha det där ute. Så jag blev väldigt personligt påverkad, måste jag erkänna, även om jag inte känner ägarna mer än från chiforum.
